Shloka
न हि प्रबुद्धः प्रतिभासदेहे
देहोपयोगिन्यपि च प्रपञ्चे ।
करोत्यहन्तां ममतामिदन्तां
किं तु स्वयं तिष्ठति जागरेण ॥ ४५६ ॥
na hi prabuddhaḥ pratibhāsadehe
dehopayoginyapi ca prapañce ;
karotyahantāṃ mamatāmidantāṃ
kiṃ tu svayaṃ tiṣṭhati jāgareṇa . 456 .
Anvaya
- मुनेःmuneḥ
- For the realised person
- आत्मनि तिष्टतःātmani tiṣṭataḥ
- staying in one’s self
- उपाधि–तादात्म्य–विहीन–केवल–ब्रह्मात्मना एवupādhi–tādātmya–vihīna–kevala–brahmātmanā eva
- as Brahman alone, devoid of identification with the limiting adjunct (body–mind–complex)
- प्रारब्ध–सद्भाव–कथाprārabdha–sadbhāva–kathā
- the talk of existence of prārabdham
- न युक्ताna yuktā
- is not right
- स्वप्न–अर्थ–सम्बन्ध–कथा इवsvapna–artha–sambandha–kathā iva
- like the talk of an object experienced in dream
- जाग्रतःjāgrataḥ
- for a waking person